Vi fick chansen att ställa 3 frågor till en av våra medlemmar som gjorde Vansbro simmet idag 3km öppen älv.
Varför anmälde du dig till Vansbro?
- Jag anmälde mig för att jag länge drömt/tänkt att det vore häftigt att göra en klassiker någon gång i livet. Jag ville börja med simningen för att inte ha cykling och simning samma år.
Hur var känslan inför racet, vad var du mest nervös över?
- Jag är alltid nervös/går in i mig själv inför ett lopp för att jag vill prestera men i det här fallet var det ju också en osäkerhet om jag skulle klara det (vatten är inte ett ställe där jag känner mig bekväm) Jag får ofta panikkänsla av att pulsen rusar och att jag inte får luft.
Hur var känslan under loppet?
- Loppet startade just så…pulsen rusade, så fort jag började crawla fick jag panik och fick bröstsimma. Jag blev frustrerad men började tänka att jag får bara acceptera att; att ta sig i mål, oavsett simsätt och tid, fick vara målet. Efter 1 km började jag få kontroll på pulsen och kunde crawla längre och längre partier.
Känslan under loppet gick alltså från frustration, besvikelse men sakta sakta vände det. Vid halva loppet kände jag igen mig och intalade mig att härifrån har jag ju klarat det innan. När jag kom till 1 km kvar var självförtroendet nästan i topp.
Ock trots att det då blir motströms, trängre, jag blev översimmad och simmade själv in i folk, så höll sig den känslan. SÅ otroligt skönt att komma i mål🙌
Vad skulle du vilja förmedla till andra som kanske just nu funderar på att anta en utmaning?
-När jag anmälde mig frågade jag mina syskon om någon ville följa med och skjutsa mig. Jag fick med mig 3 syskon. När de var på plats blev de sugna på att simma också. För mig i mål var den stora vinningen att få stå och se dem klara denna utmaning, som var betydligt tuffare för dem.
Man klarar SÅ mkt mer än man tror!
